Allt
Är du verkligen någon jag kan lita på? Är du verkligen han som jag väntat på? Är detta verkligen meningen?
Alla frågor har inte svar men jag måste få veta och snart får jag väl svaren jag väntat på. Du säger saker som får mig att förstå att inte alla kan tycka om en, inte alla kommer tycka en är vacker, inte alla kommer uppskatta en men..det är okej. Du får mig att inse att jag inte får vara så hård mot mig själv, se mig själv i spegeln och se mer än ett söt ansikte som jag bara har sätt så länge och hatat. Jag fattar inte, jag tänker på dig hela tiden..hur kan det här ha hänt. Jag har känt dig så länge, sätt dig så många gånger i så många år men ändå aldrig känt dig. Kunde aldrig trott att det skulle bli så här, att jag skulle se dig med dem här, nya, öppna ögonen. Mkt har vi gått igenom, många minnen och stunder har vi delat, kommer det bli mer? Förstår inte varför vi inte har lärt känna varandra tidigare. Det kanske inte är meningen, kanske aldrig kommer vara meningen att du och jag...
Vart vill du komma med allt det här? Du är trots allt en av dem. Dem som jag sällen litar på men dig kanske jag kan lita på, eller? Är du den som ska ändra min uppfattning om killar? Det vet jag inte men den som lever får se.
Många svåra och smärtsama minnen har jag i mitt huvud, dem kommer aldrig försvinna. Jag tänker alltid på dem innan jag somnar, när jag ligger ensam i mitt rum men stäkt lamp och gråter. Jag kan inte släppa de, vill men kan inte. Saknaden är för stor och smärtsam. Men jag förstår inte hur det kan göra så ont, det är ju glada minnen, underbara minnen med gläjd och kärlek. Imorgon är det ett år sen vi alla stod i Stor Kyrkan. Kommer aldrig glömma när jag och Anna J stod och kom överens om hur vi skulle gå, hur Pia sa i högtalarna att Chrippe hade fått blåbär på kläderna, hur man inte hann bli nervös, hur hes jag var och knappt kunde prata. Så männsikor som var där den dagen och såg och hörde varje andetag. Något finare kommer deras ögon aldrig stoda. Kommer alltid bära er med mig och jag är säker på att ingen kommer kunna släppa G helt.
Du gör denna smärta på något sätt lättare att bära, du får mig att glömma det för stunden. Du får mig att vilja se min morgondag. Är detta kärlek? eller en ny underbart vänskap?
Alla frågor har inte svar men jag måste få veta och snart får jag väl svaren jag väntat på. Du säger saker som får mig att förstå att inte alla kan tycka om en, inte alla kommer tycka en är vacker, inte alla kommer uppskatta en men..det är okej. Du får mig att inse att jag inte får vara så hård mot mig själv, se mig själv i spegeln och se mer än ett söt ansikte som jag bara har sätt så länge och hatat. Jag fattar inte, jag tänker på dig hela tiden..hur kan det här ha hänt. Jag har känt dig så länge, sätt dig så många gånger i så många år men ändå aldrig känt dig. Kunde aldrig trott att det skulle bli så här, att jag skulle se dig med dem här, nya, öppna ögonen. Mkt har vi gått igenom, många minnen och stunder har vi delat, kommer det bli mer? Förstår inte varför vi inte har lärt känna varandra tidigare. Det kanske inte är meningen, kanske aldrig kommer vara meningen att du och jag...
Vart vill du komma med allt det här? Du är trots allt en av dem. Dem som jag sällen litar på men dig kanske jag kan lita på, eller? Är du den som ska ändra min uppfattning om killar? Det vet jag inte men den som lever får se.
Många svåra och smärtsama minnen har jag i mitt huvud, dem kommer aldrig försvinna. Jag tänker alltid på dem innan jag somnar, när jag ligger ensam i mitt rum men stäkt lamp och gråter. Jag kan inte släppa de, vill men kan inte. Saknaden är för stor och smärtsam. Men jag förstår inte hur det kan göra så ont, det är ju glada minnen, underbara minnen med gläjd och kärlek. Imorgon är det ett år sen vi alla stod i Stor Kyrkan. Kommer aldrig glömma när jag och Anna J stod och kom överens om hur vi skulle gå, hur Pia sa i högtalarna att Chrippe hade fått blåbär på kläderna, hur man inte hann bli nervös, hur hes jag var och knappt kunde prata. Så männsikor som var där den dagen och såg och hörde varje andetag. Något finare kommer deras ögon aldrig stoda. Kommer alltid bära er med mig och jag är säker på att ingen kommer kunna släppa G helt.
Du gör denna smärta på något sätt lättare att bära, du får mig att glömma det för stunden. Du får mig att vilja se min morgondag. Är detta kärlek? eller en ny underbart vänskap?
Kommentarer
Postat av: Lina
vilken sjukt fin bild du har som profil bild! <3
Postat av: Emelie
Lina: Tack gumman<3
Postat av: Emelie
Naaw tack Lina<3
Trackback
