Mini fotografen

Idag har varit en dag som har varit upp och ner, kan man säga. Fick veta att jag fick as dåligt på en svenska grej och kommer typ få gå hos en jävla speciall lärare. Jag vill inte, känner mig så sjukt jävla cp. Vart och än går eller vad jag än gör så är min dyelexi i vägen. Hela jävla tiden, vad jag än gör och det börjar ta knäcken på mig. Idag brött jag typ ihop. Känner mig som värsta emo't men jag skiter i de. Jag mår fan inte bra och idag blev det bara för mkt. Allt kommer verkligen på en gång. Tack till dem som bryr sig och pratar med mig. Det låter jätte konstigt men när jag säger att jag vill vara själv så, aa jag vill vara själv många gånger men många gånger vill jag inget heldre än att ha en kram och bara inte säga något utan bara känna att någon bryr sig...

Jag har aldrig känt ett sånt obehag av en annan människa i hela mitt liv som jag gjorde idag. En man på 30+ satt i samma sitt grej idag på tunnelbanan och när jag skulle gå av satte jag handen på räcket vid fönstret och då, helt random la han sin hand över min. Jag kände den inte först efter några sek och drog jag bort den asfort. Sen på Lidnigöbanan stirra han på mig som faan. Som tur va gick han av i Larsberg men när han väl hade gått av fortsatte han stirra. Jag trodde helt ärligt att om han skulle ha gått av på samma station som jag hade han fan våldtagit mig. Jag har aldrig varit så jävla rädd.

Jag pallar inte skriva mer just nu. Kanske skriver mer lite senare. PUSSS

Man måste vara stark, även om det inte alla gånger är lätt